the hardest part was letting go

Känns som att jag har en massa tankar i huvudet som bara vill ut.
Jag är glad att jag så många underbara vänner och familj, både här i nkpg men också i hela världen, som jag kan lätta på hjärtat för.
Min bästa granne bjöd mig på en middag och jag känner mig lite mer levande nu. Nu ska jag plugga klart för dagen sen krypa ner i sängen. sjukt tomt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0