typanda

Annandagen är alltid hemsk. Man vaknar upp och känner sig mördbultad. Man börjar fundera på hur man ska bli av med årets värsta huvudvärk. Man märker att man är ännu ett år äldre och klarar inte av lika mycket. Man måste pinsamt tacka nej till en familjepromenad kl 15 för att man fortfarande är helt förstörd. Man måste ta toalettstolen som sista utväg.

Men så vänder dagen! Bror åker och köper bakismat. Familjen myser vid granen och äter den flotta maten. Man börjar känna sig levande igen. Man har tid att bara sitta i soffan med en bok tillsammans med mamma som läser tidningen. Hinner umgås och prata och verkligen ta det så lugnt man bara kan. Sen äter man lite mer julmat och inser att det var sista gången man åt julmat i år. Sen så avslutar man kvällen med att se en bra film med famlijen och känner att det blev en fantastisk skön dag trots den eviga "dunkande mot ett träd"-känslan som huvudet måste konstant utsättas för.
Och juldagen igår..ja det blev en riktigt bra kväll och jag fick ännu en gång bevisat att jag har den bästa brorsan i världen.