Look at the stars Look how they shine for you
Svårt att veta vad som är bäst för sig själv när så många har sina teorier. Jag har absolut ingen aning om vad som är bäst för mig. Samtidigt så har jag insett (med hjälpa av kloka vänner) att jag kan inte göra annat än pröva mig fram. Och jag har prövat en väg nu när jag varit hemma i skell och det har känts väldigt bra och stundtals väldigt jobbigt. Men samtidigt så har det inte varit såhär bra som det är nu på väldigt länge. Jag har haft en speciell nära vän i mina tankar väldigt mycket, men tankarna har varit mindre "problematiska" eller vad man nu ska säga...dom har inte varit lika plågande och energikrävande som dom varit under hela hösten.
Sen så vet jag som sagt inte vad som är bäst i långa loppet. Men vem vet egentligen det innan man har prövat olika vägar att gå? Svårt som tusan vissa stunder (man börjar fundera på hur man egentligen funkar), men då dyker dom där stunderna som är helt fantastiska upp och man känner sig faktiskt stark och tillfreds med hela situationen.
Har väll insett att allt behöver inte vara svart vitt. Det kan finnas något mellanting också, iaf för ett tag och förhoppningsvis för en lång lång tid. Nu svamlar jag tänker väll ni. Och ja, det gör jag nog också. Men allt jag skriver här är för att få skriva av mig och blir det svammel och ingen förstår så okej. Det gör inte så mycket för mig, jag förstår själv och det är kanske egentligen det som räknas mest.
