typanda

Praktik hela veckorna nu. Känns verkligen både och. När jobbet är som bäst så är det Fantastisk! Hjälpa andra (guuud så klyshit bullshit det låter som, men så sant) och känslan som man får när patienter visar uppskattning är helt underbar. Men som allt annat så är allting inte bara en dans på rosor. Man känner sig fruktansvärt dålig när man haft en dålig praktikdag, och ställer sig frågan; hur ska jag kunna gå ensam och klara av detta!? På ett sätt så tror jag faktiskt på mig själv och tror att jag kommer bli en grymt bra sjuksköterska! Samtidigt som det känns som att det dyker upp situationer hela tiden där man kan riskera en annans liv.. Sista jobbdagen imorgon för denna vecka sen är det väll bara att ta nya tag på måndag...det är väll sånt man ska försöka intala sig?