typanda

Ibland är det svårt att förstå hur en människa kan vara så fantastisk. Rätt bra känsla faktiskt..:) På nått sätt så kan jag sätta mig på flyget med ett leende för, trots alla jobbiga stunder, så har jag fått känna den där speciella känslan igen och den kan jag leva på ett bra tag. Framtiden är fortfarande väldigt oviss och det får den vara. Jag ska njuta av varje levande sekund och se till att jag mår bra sen så kommer allting falla på plats.

Imorgon sitter jag på flyget 06.35 men mest troligt en klump i magen, men hoppas att den här känslan av någon sorts trygghet sitter kvar imorgonbitti. Kanske lyssnar på den här låten när vi stiger och tänker tillbaka till den 22 augusti 2009.