typanda

Igår var det en bra dag på praktiken, trivs verkligen sjukt bra! Vissa dagar finns det knappt nått att göra och då får man direkt panik att man inte lär sig något. Men när det ligger inne många patienter och man får ta hand om 2-3st så tycker man att det är det roligaste yrket jag kan tänka mig! Man möter så himla många nya ansikten och skapar relationer hela tiden, och något som är svårt att hur nära in på man får bli patienterna. På nått sätt så är det så typiskt sverige att man inte får skapa relationer utan det ska enbart vara en proffesionell relation, vilket jag tycker är idiotiskt. Man blir nästan rädd för att krama patinten när den skrivs ut! Okej, nu lät det kanske som om jag kramar alla mina patienter, men jag menade dom där enstaka som man hinner komma väldigt nära in på och har djupa/bra samtalsstunder med. Hur ska man kunna jobba med ett yrke där man träffar människor som är sjuka och i behov av stöd ständigt, men man får inte bli för känslomässigt involverad i deras situation?

Nått jag kommit fram till är iaf att jag är helt säker på att jag ska bli sjuksköterska och vidarutbilda mig till barnmorska. Min handledare är min nya idol och jag försöker ta åt mig allt hon säger så jag tillslut blir en sån där gosig barnmorska som alla vill komma till!